A journey to belonging English 2025
سفری به سوی تعلق خاطر
So this is what war does. It takes a kid, drops him in a country whose language he doesn’t speak, hands him a plastic bag of documents, and calls it “resettlement.” And then somehow, humans are expected to turn that into a life. A Journey to Belonging is a deeply moving memoir told through the perspective of Rahele Behzadi, a foster mother in Sweden, who opens her home to Alex, an unaccompanied minor from Ukraine displaced by war. What unfolds is not just a story of refuge, but a powerful exploration of resilience, identity, and the fragile, stubborn hope that keeps people going. The book traces Alex’s path from uncertainty and cultural dislocation to connection and stability. From the challenges of an unsuccessful initial foster placement to the gradual building of trust within Rahele’s family, his journey is marked by courage, intelligence, and quiet determination. Along the way, readers gain insight into the emotional realities of the foster care system and the complexities of creating belonging across cultural and linguistic divides. Through intimate reflections and poignant moments, Rahele captures the transformative power of fostering—not only for the child seeking safety, but for the family that chooses to stand beside him. At its heart, this memoir reminds us that belonging is not granted by geography. It is built—carefully, painfully, beautifully—through human connection. A Journey to Belonging is a testament to the enduring strength of the human spirit and the possibility of hope, even in the aftermath of displacement and loss.
Så här gör kriget. Det tar ett barn, placerar honom i ett land vars språk han inte talar, ger honom en plastpåse med dokument och kallar det ”vidarebosättning”. Och på något sätt förväntas människor sedan förvandla detta till ett liv.
A Journey to Belonging är en djupt gripande memoar berättad ur perspektivet av Rahele Behzadi, en familjehemsmamma i Sverige som öppnar sitt hem för Alex, en ensamkommande minderårig från Ukraina som fördrivits av kriget. Det som följer är inte bara en berättelse om skydd, utan en stark skildring av motståndskraft, identitet och det sköra men envisa hopp som håller människor uppe.
Boken följer Alex väg från osäkerhet och kulturell rotlöshet till gemenskap och stabilitet. Från svårigheterna med en misslyckad första familjehemsplacering till det långsamma uppbyggandet av förtroende inom Raheles familj präglas hans resa av mod, intelligens och en stillsam beslutsamhet. Längs vägen får läsaren inblick i familjehemmets känslomässiga verklighet och i de komplexa processerna kring att skapa tillhörighet över kulturella och språkliga gränser.
Genom personliga reflektioner och starka ögonblick fångar Rahele den förvandlande kraften i att vara familjehem – inte bara för barnet som söker trygghet, utan också för familjen som väljer att stå vid hans sida. I grunden påminner denna memoar oss om att tillhörighet inte bestäms av geografi. Den byggs – varsamt, smärtsamt och vackert – genom mänsklig gemenskap.
A Journey to Belonging är ett vittnesmål om den mänskliga andens uthållighet och om möjligheten till hopp, även i efterdyningarna av fördrivning och förlust.
پس جنگ اینگونه عمل میکند: کودکی را از خانهاش جدا میکند، او را در کشوری میاندازد که زبانش را نمیداند، یک کیسه پلاستیکی پر از مدارک به دستش میدهد و نامش را «اسکان مجدد» میگذارد. و بعد somehow انتظار میرود انسانها از دل این ویرانی، زندگی تازهای بسازند.
«سفری برای تعلق» خاطرهنگاریای عمیقاً تأثیرگذار است که از زاویه دید راحله بهزادی، مادرخواندهای در سوید، روایت میشود؛ زنی که خانهاش را به روی الکس، نوجوانی بیسرپرست از اوکراین که بهسبب جنگ آواره شده، میگشاید. آنچه در ادامه رخ میدهد، صرفاً داستان پناه گرفتن نیست، بلکه کاوشی است در تابآوری، هویت و امید شکننده اما سرسختی که انسان را زنده نگه میدارد.
کتاب مسیر الکس را از سردرگمی و بیگانگی فرهنگی تا رسیدن به پیوند و ثبات دنبال میکند. از تجربه دشوار نخستین خانواده جایگزین که به نتیجه نرسید، تا شکلگیری تدریجی اعتماد در دل خانواده راحله، سفر او با شجاعت، هوش و ارادهای خاموش اما استوار همراه است. در این میان، خواننده با واقعیتهای عاطفی نظام سرپرستی و پیچیدگیهای ساختن حس تعلق در میان شکافهای فرهنگی و زبانی آشنا میشود.
راحله در بازتابهایی صمیمی و لحظاتی تکاندهنده، از قدرت دگرگونکننده سرپرستی سخن میگوید—قدرتی که نهتنها زندگی کودکی جویای امنیت را تغییر میدهد، بلکه خانوادهای را که تصمیم میگیرد در کنارش بایستد نیز متحول میکند. در ژرفای این روایت، یادآوری میشود که تعلق را جغرافیا تعیین نمیکند؛ تعلق ساخته میشود—آهسته، دشوار و در عین حال زیبا—از دل پیوندهای انسانی.
«سفری برای تعلق» گواهی است بر استواری روح انسان و امکان امید، حتی پس از آوارگی و فقدان.

