سوئدی 1402

"Jag är ledsen min vän", sa mannen och skakade lite sorgset på huvudet, "men jag tror inte du kommer att överleva här inne."

27-årige Jonas Andersson från Kungälv hade i ett desperat försök att bli av med sina skulder erbjudit sig att göra en affärsresa till Bolivia. Han åkte fast på flygplatsen med nästan tre kilo kokain i väskorna och hamnade på det ökända fängelset El penal de San Pedro, 3 600 meter över havet i Bolivias huvudstad La Paz.
På San Pedro sitter stora knarkhandlare i rymliga tvåvåningsceller med eget kök och badrum, medan fattiga småtjuvar trängs med varandra i iskalla, små betongutrymmen på andra sidan väggen. Över 100 barn bor med sina fäder i cellerna och massor av människor hålls inlåsta i flera år utan att de har fått någon dom.
Det finns inga lås på cellerna eller vakter på avdelningarna. Tillgången på kokain är obegränsad och nästan alla bär vapen.
Jonas Anderssons första tid blev en kamp för livet. Han blev överfallen fler gånger än han kan minnas och tvingades bevittna hur flera fångar knivskars till döds eller torterades av andra fångar.
Men de kaotiska åren på San Pedro blev ironiskt nog också vändpunkten i hans liv. Det var här han slutade med droger, det var här han gifte sig och det var här han blev pappa för första gången.

El Choco är den fascinerande berättelsen om en svensk mans kamp för överlevnad i en galen och främmande miljö, om kärlek mot alla odds, och om ett land i uppror.
För utanför murarna hade ursprungsfolken fått nog av politikernas svikna löften. Hundratusentals människor drabbade gång på gång samman i våldsamma strider med militär och polis, två presidenter vräktes ur sina stolar och till slut var den första indianen i Sydamerikas moderna historia på väg att nå den högsta makten.