مرايا الغياب العربية 2020

I november 2000 släppte de syriska myndigheterna poeten Faraj Bayrakdar eller «Fånge nummer 13» sedan han varit internerad för andra gången i 14 år, först i underrättelsetjänstens hemliga fängelseceller och sedan i de fruktansvärda fängelserna Tadmor och Saydnaya. Han häktades första gången 1978 och sedan ännu en gång 1987. Faraj Bayrakdar släpptes till slut men hans dikter i den här samlingen, Frånvarons speglar, förblev inlåsta i mörkret på Kulturministeriet i Damaskus. Efter flera avslag hade Kulturministeriet godkänt utgivningen av boken 2005, men underrättelsetjänsten beslutade att «den inte fick säljas eller distribueras,» säger Faraj Bayrakdar i sin introduktion till den här utgåvan. Således fick dikterna inte publiceras trots att poeten hade släppts ut fängelset efter en bred internationell kampanj, där författare, konstnärer, organisationer för mänskliga rättigheter och politiker krävde att han skulle friges. I dikt 43 i denna bok skrev Bayrakdar bakom fängelsemurarna: Efter ett år eller två tio eller tjugo kommer friheten att bära hennes korta kjol och ta emot mig. Ja.. hennes trädbevuxna korta kjol för jag gillar henne inte i sorgkläder. Med utgivningen av den här andra upplagan av Frånvarons speglar «segrar friheten och besegrar fängelserna» som Faraj Bayrakdar skriver i sin inlaga till Högsta Säkerhetsdomstolen i Damaskus 1993. Nu frigörs dikterna och flyger fritt på poesins himmel.